Typiskt, hon stängde persiennerna.
-Skala mig den där mangon.
-Skala mangon?
-Ja, skala mangon, så som den är.
-Förkasta dess skydd, ignorera atomens
elektroner för att fokusera enbart på dess nukleus?
-Utan tvekan, unge skyddsling. Se icke enbart på
dess yttre, se enbart icke på dess inre, se helheten
men kompromissa aldrig med avsikten.
-Gör sig inte fosfater bättre när de allena får komma fram
-Skala mangon?
-Ja, skala mangon, så som den är.
-Förkasta dess skydd, ignorera atomens
elektroner för att fokusera enbart på dess nukleus?
-Utan tvekan, unge skyddsling. Se icke enbart på
dess yttre, se enbart icke på dess inre, se helheten
men kompromissa aldrig med avsikten.
-Gör sig inte fosfater bättre när de allena får komma fram
ur sin erosions-inducerade sköld? Försöker du säga mig något?
-Vid stenen därborta, sådde vi tillsammans grodden till denna diskussion,
vi lät vi den växa upp till sitt fullstora jag utan att tänka på det, för det var
-Vid stenen därborta, sådde vi tillsammans grodden till denna diskussion,
vi lät vi den växa upp till sitt fullstora jag utan att tänka på det, för det var
meningen från början att den skulle ske.
-Såsom att en amino-syra aldrig har levat förrän den försvinner
-Såsom att en amino-syra aldrig har levat förrän den försvinner
i ett protein?
-Det är att säga för mycket men avslöja för lite, gå längre i tanken.
-Molekyler?
-Du fäktar effektivt men med ett grässtrå som värja.
-En geometrisk korspunkt måhända? Leder du mig på avvägar?
-Ett steg längre är inte alltid ett steg större,
det säger den kosmologiska konstanten oss.
-Ett stavhopp på jorden men en loppa i sammanhanget?
-Tänk dig en brytning i mesosfären, ett böjt ljus som till ingen nytta
kämpar för stabilitet i en rymd den inte kan uppnå det i.
-Att likställa kvarkar med galaxer?
-Inte nödvändigtvis, men vilka är vi att säga det?
-Kommer vi lateralt längre ner blir det alltså automatiskt en större dimension.
-Men bara relativt till betraktaren, ett universum i en annans universum.
-Ett pussel med bitar som passar men som visar fel bild.
-Glöm inte bort ditt eget avtryck på din egen rymd, markörer lämnade
för alla att se men för ingen att upptäcka. Vad säger det dig?
-Ett objekt kan icke observeras utan att påverkas.
-Precis, den reciprokala proportionen blir för alltid densamma.
-Men kan man då säga att man har sett något verkligt i sitt liv?
-Vad är verkligt för dig? Det kan jag varken veta eller påverka.
-Om då rymdtiden böjs borde jag alltså böjas med den.
-På en metafysisk nivå stämmer det, men glöm ej att den statistiska
mekaniken förbjuder sådan medrörelse, sett till dig själv.
-Om jag talar med dig existerar jag alltså inte mer för dig
än vad vi gör för våra framtida versioner?
-Framtid är blott ett begrepp, inget verkligt fenomen.
Varför tror du till exempel att elektroner är överallt samtidigt?
-O-observerbara banor i det yttre atommolnet?
-Att tänka i banor är att sätta en mänsklig etikett på problemet.
I ett system där tid ej är en faktor är ej heller plats av intresse.
-Så krökningen tillåter förskjutning av den ekpyrotiska dynamiken?
-I den mån vi kan tänka oss att den inte gör det.
Motsägelsen blir sann och vice versa i oändlighet.
Till slut kommer man tillbaka till startpunkten, utan att ha påverkats.
Ytterligheterna svävar ut för att aldrig komma igen.
-Kan den ordningen kollapsa?
-Har den inte redan gjort det?
-Du menar att det inte är mätbart var man befinner sig i nuvarande period?
-Visst är det mätbart var man är, men så fort man vet är man inte där längre.
du kan antingen veta vart du är på väg, eller var du är, men aldrig
de två samtidigt.
-Hur vet man då att ens velocitet överstämmer med ens mål?
-Ditt mål är redan satt och uppnått, men du vet det inte än.
-Så man skulle kunna säga att en neutron som passerar genom mig nu redan
har besökt sitt slutmål?
-Såvida den har ett, ja. På en rund bana finns inget slut, ingen början, inget mål.
-Vi är alltså dömda att för evigt gå runt i evolutionscykeln?
-I ett inflatoriskt universum är framåt och bakåt detsamma.
Det spelar ingen roll vart du är på väg då du ändå kommer att ha varit
där oändligt många gånger innan.
-Så massa är alltså bara en förvrängd uppfattning av vår egen relativitet i
förhållande till den bana vi alltid kommer att vara på väg ut ur, men aldrig
kommer att bryta då rum inte kan existera i ett makrofysiskt spektrum??!!
-Tyst med dig och skala min mango.
-Det är att säga för mycket men avslöja för lite, gå längre i tanken.
-Molekyler?
-Du fäktar effektivt men med ett grässtrå som värja.
-En geometrisk korspunkt måhända? Leder du mig på avvägar?
-Ett steg längre är inte alltid ett steg större,
det säger den kosmologiska konstanten oss.
-Ett stavhopp på jorden men en loppa i sammanhanget?
-Tänk dig en brytning i mesosfären, ett böjt ljus som till ingen nytta
kämpar för stabilitet i en rymd den inte kan uppnå det i.
-Att likställa kvarkar med galaxer?
-Inte nödvändigtvis, men vilka är vi att säga det?
-Kommer vi lateralt längre ner blir det alltså automatiskt en större dimension.
-Men bara relativt till betraktaren, ett universum i en annans universum.
-Ett pussel med bitar som passar men som visar fel bild.
-Glöm inte bort ditt eget avtryck på din egen rymd, markörer lämnade
för alla att se men för ingen att upptäcka. Vad säger det dig?
-Ett objekt kan icke observeras utan att påverkas.
-Precis, den reciprokala proportionen blir för alltid densamma.
-Men kan man då säga att man har sett något verkligt i sitt liv?
-Vad är verkligt för dig? Det kan jag varken veta eller påverka.
-Om då rymdtiden böjs borde jag alltså böjas med den.
-På en metafysisk nivå stämmer det, men glöm ej att den statistiska
mekaniken förbjuder sådan medrörelse, sett till dig själv.
-Om jag talar med dig existerar jag alltså inte mer för dig
än vad vi gör för våra framtida versioner?
-Framtid är blott ett begrepp, inget verkligt fenomen.
Varför tror du till exempel att elektroner är överallt samtidigt?
-O-observerbara banor i det yttre atommolnet?
-Att tänka i banor är att sätta en mänsklig etikett på problemet.
I ett system där tid ej är en faktor är ej heller plats av intresse.
-Så krökningen tillåter förskjutning av den ekpyrotiska dynamiken?
-I den mån vi kan tänka oss att den inte gör det.
Motsägelsen blir sann och vice versa i oändlighet.
Till slut kommer man tillbaka till startpunkten, utan att ha påverkats.
Ytterligheterna svävar ut för att aldrig komma igen.
-Kan den ordningen kollapsa?
-Har den inte redan gjort det?
-Du menar att det inte är mätbart var man befinner sig i nuvarande period?
-Visst är det mätbart var man är, men så fort man vet är man inte där längre.
du kan antingen veta vart du är på väg, eller var du är, men aldrig
de två samtidigt.
-Hur vet man då att ens velocitet överstämmer med ens mål?
-Ditt mål är redan satt och uppnått, men du vet det inte än.
-Så man skulle kunna säga att en neutron som passerar genom mig nu redan
har besökt sitt slutmål?
-Såvida den har ett, ja. På en rund bana finns inget slut, ingen början, inget mål.
-Vi är alltså dömda att för evigt gå runt i evolutionscykeln?
-I ett inflatoriskt universum är framåt och bakåt detsamma.
Det spelar ingen roll vart du är på väg då du ändå kommer att ha varit
där oändligt många gånger innan.
-Så massa är alltså bara en förvrängd uppfattning av vår egen relativitet i
förhållande till den bana vi alltid kommer att vara på väg ut ur, men aldrig
kommer att bryta då rum inte kan existera i ett makrofysiskt spektrum??!!
-Tyst med dig och skala min mango.
Vote Blaze Touch Face
/Blaze "Galileo Galilei's Galanta Balalajka" Longhorn
